sandrasfamilj

hmm tiden går snabbt men ändå långsamt. men just nu ligger alla mina tankar på mitt lilla barn i magen. försöker att tänka på annat och hitta på saker för tiden ska gå snabbare. men e ganska trött på alla frågor, KÄNNER DU NÅGOT?? hur många gånger har man inte hört den frågan.. hmm men samtidigt tycker jag det e skoj att folk bryr sig så vet inte vad jag vill att folk ska göra.. jag har varit så lugnt för denna förlosningen hela tiden men det e jag inte längre. jag vill inte behöva ta kejsarsnitt och desto mer man går över tiden desto större risk e det att dom behöver göra det. en sak om jag hade varit inne på förlossningen och barnet fått dåligt med syre ect så därför måste dm göra kejsarsnitt, det hade varit ok för då hade jag inte hunnit tänka.. jag tror jag vet aldeles för lite om det men jag hatar sjukhus och då blir det som ett sjukhus.. kan dom söva så man sover om man gör kejsarsnitt? eller måste man ta ryggbedövning? men tur jag bara gått över tiden 9dagar så den har 5 dagar kvar på sig innan det blir större risk för kjejsarsnitt men just nu känns det hopplöst. kommer inte komma ut av sig själv. tydligen älskar den inte mamma o pappa lika mycket som vi älskar den.
jag hatar oron, flera grr varje dag måste man känna så den rör sig och titta eftervarje gång man kissar så inget blod ect, det e ett heltids projekt att försöka intala sig själv att den mår bra. jag e livrädd att vi ska missta den nu, alla tankar för missfallet har kommit tillbaka, skit jobbigt. jag önskar att dom bara kunde sätta igång det nu så jag slipper oroa mig. hela denna graviliteten har varit oro för att mista det och nu pallar jag inte längre för nu e orn ännu högre. nu e det inte bara bebisen man ska tänka på utan moderkakan som kan bli gamal, tänk så e där inte tillräkligt med fostervatten och varje gång jag sitter ner så tror jag att jag kväver bebisen eller rör så den bryter nacken för den ligger så långt ner.. hmm ja mycket tankar som går i mitt huvud just nu.. 
och ni som läser detta och tycker jag e löjlig behöver aldrig mer höra av sig till mig. 

du finns i våra tankar och hjärta,
vi älskar dig och hoppas du ska hjälpa din storebror att komma ut hel o frisk, 
en del av dig kommer att finnas i honom,
vi kommer aldrig glömma dig,
"tårar"





shit vad detta blev känsligt, va inte meningen skönt att skriva av sig lite.. 

jimmie ska komma hem kl 12 idag så ska han följa med mig till barnmorskan för jag behöver stöd nu så tur jag har honom ..... älskar dig..... så hoppas vi hon kan få igång det..

kramar